18 feb. 2018

All the love

Ärmarna och halsringningen på All the love-tröjan är stickade och hela tröjan är klar.
Mönstret är gjort av Joji Locatelli, välskrivet och lätt att följa. Min tröja är stickad i en tråd Indiecita Alpaca och en tråd Sandnes Tynn silk mohair på stickor 4 mm (3,5 mm till resår).  
Modellen är rejält oversize, ca 50 cm i rörelsevidd ska det vara enligt mönstret. Tröjan är jättefin, mjuk och har ett ljuvligt fall, det är bara ett problem och det är att jag ser ut som en turkos köttbulle i den. Jag visste egentligen att jag inte passar i oversizetröjor men jag chansade och drog en nitlott. 
Tröjan ska nu få en lätt blockning och sedan lägger jag undan den till det kommer någon i min väg som passar i en turkos, mjuk och fluffig oversizetröja. Och jag ska genast lägga upp något nytt, i en helt annan modell. 

17 feb. 2018

Spännande OS

Det gäller att vara utrustad för eventuella nödsituationer, det kan t ex komma ett tillfälle då en liten, och jag menar liten, tesil är precis det man behöver.
När jag såg de sju cm långa (korta) tesilarna på Kränkus hemsida visste jag att jag var tvungen att handla. Nu är frågan vad jag ska förvara mitt nödte i, det måste ju vara lösviktste så silen kommer till nytta, fast det går ju i värsta fall att sprätta upp en tepåse... Varför kallas förresten fantasi och leklust för barnasinne? Vuxna har också fantasi och leklust, i alla fall några jag känner. Och så jag då. Hm.

Det händer spännande grejer i OS varenda dag, och det är så lätt att glädjas med de svenska idrottarna. Maja Karlsson har tagit fram ett OS-vantmönster, det finns gratis på Järbos hemsida, och det har passat bra att sticka lite på dem när man inte hållit andan för en stafettspurt eller så. Mina vantar har också innehållit en hel del spänning för den delen. 
De är stickade i Lettlopi och jag hade lite restgarn efter Afmaeli-koftan, så jag tog ett ljust och ett blått nystan och höll tummarna för att de skulle räcka. Det blå räckte med minsta möjliga marginal. Jag stickade tummarna innan flerfärgspartiet i fall jag skulle vara tvungen att byta färg där men jag fick ca 30 cm kvar på varje vante när allt blått var stickat. Resten ska vara ljust garn och det räcker gott och väl. Pust! Vilken rysare det var där precis innan målgång! 
Det har mestadels varit grått och mulet här vid havet idag. Precis innan skymning lättade molnen en smula. 
Och idag har Luna tagit sig ett vinterdopp, isen är verkligen inte till för att gå på ens för en katt. Av någon anledning har hon tillbringat resten av dagen inomhus, besviken på isen tror jag.

16 feb. 2018

Lägesenergi

Så här på fredagskvällen kan man vara lite låg, det är säkert de flesta.
Det är något särskilt vackert när det allra sista på ett ljus brinner tycker jag, lätt att förtrollas av lågan som till slut blir mindre och mindre för att slutligen försvinna upp i en rökslinga. Fint i all enkelhet, en energi som övergår i en annan, för visst är summan av energin alltid konstant? Det lärde jag mig för evigheter sedan utan att riktigt förstå vad lägesenergi är. Rörelse- och värmeenergi är ju så mycket mer konkret.

Hela förmiddagen snöade det för att sedan genast börja smälta bort.
Kanske är det därför Morris legat och sovit hela dagen. 
Han försöker att inte låtsas om det men matte känner sin kisse, den där katten har inte fångat några möss idag! 
Storasyster har däremot säkert gjort det, hon var väldigt smutsig om tassarna när hon kom in. Snäll som hon är så torkade hon genast av sig på lillhusses tröja så han fick stora fina tassavtryck lite här och där. 
Kanske ägnar jag lite tid åt ärmstickning i helgen, kanske stickar jag sockor, kanske syr jag av tygerna som ligger framme och väntar, kanske blir det ett städryck. Tja, jag har inte bestämt mig för något av det så jag kanske gör något helt annat. Eller alltsammans? Skiner solen i morgon kanske det händer. Eller inte. Det är så skönt att inte ha några bestämda helgplaner! 

15 feb. 2018

Cockatoo Brae

 Det händer att jag glömmer bort att blogga om saker som blivit klara, Cockatoo Brae-koftan har nog inte synts till i färdigt tillstånd här på bloggen tror jag. 
Den var klar i början på november och jag har använt den ganska mycket sedan dess. Mönstret är gjort av Kate Davies och finns med i boken Yokes. Den är stickad i Jamieson & Smith 2-ply jumper weight på rundsticka och uppklippt mitt fram.
Jag är väldigt nöjd med mitt färgval, allt från den vinröda bottenfärgen till de rosa och blågröna detaljerna. Jag har ändrat mycket från mönstret, jag har t ex stickat koftan uppifrån och ner i stället för tvärt om, jag gjorde några förkortade varv i nacken men borde gjort fler för ringningen är väl djup. Ärmarna är vidare än i mönstret eftersom jag ville kunna ha koftan över mina linneklänningar med ärmar som tar lite plats. Jag har också gjort några intagningar i ryggen för det passar bäst på mig tycker jag. 
Trots modifieringar sitter inte modellen helt perfekt på mig, jag passar sällan riktigt bra i kläder med runt ok, men de är ju roliga att sticka så jag fortsätter att göra dem ändå, och alltför ofta blir de alldeles för urringade bak i nacken trots mina försöka att korrigera för det. Koftan är i alla fall flitigt använd och det är ett gott tecken. Jag har gjort många saker som sällan eller aldrig använts, det är svårt att veta på förhand hur bra eller dåligt ett plagg kommer kännas när det används och ibland är jag mer missnöjd med min figur än med själva plagget, vilket är väldigt dumt egentligen för den här kroppen är den som håller mig vid liv, håller mig samman och för mig framåt oftast utan att klaga eller protestera. Jag får helt enkelt bli ännu bättre på att anpassa kläderna efter kroppen i stället för att försöka göra tvärtom.
Så en dag i februari när det singlade ner några snöflingor hamnade Cockatoo Brae till slut framför kameran på den kropp som är jag. ❤

13 feb. 2018

Kampen

Stillsamma återhämtningsdagar kombinerat med OS-sändningar på tv betyder att det blir mycket stillasittande. Särskilt som väglaget där vi bor inte inbjuder till promenader då det är ömsom is, ömsom snömodd och bitvis bar asfalt. Allt det där sammantaget gjorde att gåbandet vi köpte för flera år sedan, när det var populärt att skaffa gåband, som stått i förrådet sedan vi flyttade till huset vid havet för snart fyra år sedan, nu fått komma in i värmen! I alla fall in i sommarrummet och där är det inte särskilt varmt men betydligt varmare än ute. Jag hade glömt hur jobbigt det är att gå på bandet, helt annorlunda än att promenera utomhus. I vilket fall som helst så kändes det bra att röra sig en stund på sig mellan kval och final i sprinten. Jag var nog tröttare än Stina Nilsson när jag gick i mål och hon var definitivt gladare. Vilken tjej! Så målmedveten! Min målmedvetenhet är det inte mycket med just nu, jag hade nämligen tänkt sticka en bra bit på en ärm på All the love-tröjan jag håller på med. Efter några varv var det inte roligt längre och hux flux hade jag en ny sockstickning i händerna!
Tänk att det nästan alltid blir så, att en sockstickning pluppar fram ur tomma intet och snor min sticktid! 
När det dessutom är så fina ränder så måste jag sticka en rand till och en rand till... Ja, ni vet.

Utsikten från gåbandet är förresten inte den sämsta! 
Det får bli några rundor till innan vägarna är promenadbara igen. Helt okej faktiskt.

12 feb. 2018

Winter Rose

Vinterrosorna är torra och klara för att användas.
Garnet är från Norah George Yarns, merino/nylon i färgen Centaur.
Mönstret Winter Rose av Helen Stewart var roligt och lättstickat och den här gången har jag blockat sockorna på mina nya sockblockare från Limmo Design.  
De är helt perfekta i storlek till mina sockor som är ca 38/39, de sträcker ut mönstret och maskorna precis lagom mycket. Jag har stickat över 64 maskor på stickor 2.25 mm, storlek medium i mönstret.
Från fuktiga igår kväll till torra och släta idag. 
Det är ganska höga skaft på sockorna så de går precis till kanten på blockarna. 
Mönstret är så fint 
men det är nästan omöjligt att återge den riktiga färgen på garnet. Svårt ljus i snögloppet.




11 feb. 2018

Urrigt

En söndagsbubbla, det är vad jag befinner mig i idag. Det är grått, ganska kallt och jag mår lite urrigt så söndagsbubblan kändes som ett bra alternativ.
OS-sändningar på tv, en kopp te på bordet, ett tänt ljus och sockstickning kan vara den näst intill ultimata kombinationen i en sådan bubbla. Jag hade tänkt göra saker som passar bra att göra när det är dagsljus men eftersom dagsljuset varit så klent, tja, de där grejerna finns kvar till en annan dag. 
Winter Rose heter sockmönstret, det ingår i en kollektion om sex mönster varav det här är det första som släppts. Helen Stewart heter designern och resterande mönster släpps under året.

Urrig förresten, det betyder ungefär okammad och rufsig i håret, eller, om man är en fågel, att man ruggar och därför ser tufsig och ovårdad ut. Typ precis så som jag känner mig.

Se, töcknet de silvergrå vingar
slår ut över lundarnas sal,
och lyktgubbar dansa i ringar
vid prasslet från kärrängens al.
Ur skrevorna uvarna ropa,
och stormarna tjutande sopa
de virvlande löv ned i dal.

Hopkrupen i grantoppen sitter
den urriga korp i sitt bo,.
Ur sömnen han stundom uppspritter
vid ulvarnas tjut uppå mo.
Djupt humlan sig borrat i backen,
skogsmyran sig gömt uti stacken
och ödlan i sophögens sko.

Ur Höstvisa av Carl Fredric Dahlgren 1791-1844 (han har också skrivit texten till fina Våren är kommen)

10 feb. 2018

I min fantasi bor en tant och en katt och elva små troll

En helt ledig dag, vad gör man av den?
-Nemas problemas, hälsar Morris, man bara är!
Så jag har bara varit, mestadels under en hund eller två och
jag har stickat fler varv på en socka än vad jag brukar göra, bara för att jag inte hade så bra koll på vad jag gjorde, men de verkar passa ändå. Vilken tur för repa upp en tå och lite till känns så onödigt och trist.
Vi bor en bit utanför stan, utan gatlyktor och ljus från andra hus. Jag har löst det genom att skaffa flera ljushus, ett superbra alternativ.
De står där och det varma skenet från fönstren kan man kika in i och fantisera om vilka som bor där, vad de gör och om de har katt, eller kanske fiskar. Fantasi, det har jag. Det är en superkraft, helt perfekt att ta till de dagar man bara är! Och alla andra dagar också.

9 feb. 2018

Sockersockor

Ett hundra grams-nystan av sockgarn räcker till två par sockor i damstorlek om mudd, häl och tå stickas i ett annat garn så mina Regiasockor i garnfärgen Zuckerstange (sockertopp) har fått sällskap.
De nya fick mudd, häl och tå i turkost.
Jag tycker de blev vintrigt fina i färgen.
Vintrigt fint är det ute också.
Sockväder, sött som socker.

8 feb. 2018

Va? Inget kattnäste?!

Några timmar med tyg, sax och symaskin var vad som behövdes för att sy ett  bäbisnäste. 
Ugglor eller blått inåt, bara att välja.
Morris förstår inte varför det inte är hans så han har barrikaderat strykbrädan i ren protest. Får inte han ett eget näste så får inte jag stryka och därmed inte sy, så enkelt är det.
Han vägrar dessutom prata med mig...

Ute är det ett par plusgrader och den tunna isen i viken är redan murken och svampig. 
Det är bra tycker jag, kanske håller sig katterna torra och låter bli att vinterbada om isen alldeles uppenbart inte bär. Hoppas kan man ju alltid. 
Jag hade tänkt att åtminstone klippa till delarna till nästa projekt men, nej, det får bli sockstickning en stund. Strykbrädan är ju upptagen.
Garnet är i färger jag vanligtvis inte väljer men just det här nystanet är jag förtjust i. Lite grönt, lite malva, lite aubergine. Det känns som en försiktig vårblandning. Det blir fint.

7 feb. 2018

Planer, planer, planer

Jag förbereder kommande syprojekt och hoppas på gott om sylust och syenergi de kommande dagarna.
Det blir djur för hela slanten, ugglor och 
får i diverse olika utföranden. 
När man har så fina tyger så måste man damma av symaskinen! 
Bääää!

Vädret inbjuder till sömnad,  
fantastiskt bra!

6 feb. 2018

Stora mjuka

Soliga härliga vinterdagar, precis vad som behövs när så stor del av dygnet är mörk.
Jag jobbar vidare på vintertröjan, den stora mjuka i alpacka och mohair.
Det är bara ett par centimeter kvar på kroppen innan det är dax för en kort resår.
Mönstret heter All the love och tröjan ska vara riktigt rymlig, ca 40-50 cm i rörelsevidd. 
Ärmarna ska vara ganska tighta så jag hoppas de går fort att sticka.
Det är fint nu.